slowdivejocke

onsdag, januari 18, 2006

Hur jag lärde en Bark Psychosis-skiva dansa drum´n´bass

In 1999, Sutton began working on another Bark Psychosis album, with extensive help from former Talk Talk drummer and Boymerang contributor Lee Harris. That album, entitled Codename: Dustsucker, was set for release through Fire in March of 2004.

Så står det att läsa om Codename: Dustsucker på allmusic. Fem år in the making, eller varje fall fem år från inspelningens början till färdig produkt. Det är inte bara Tears For Fears som tar lång tid på sig i studion. I det här fallet kan jag lugnt säga att skivan var väl värd allas vår väntan.

Jag har haft ett väldigt märkligt förhållande till Bark Psychosis. Det började 1994 med att jag köpte fanzinet Nowhere på Rasslebygd av en rödlätt yngling som stod och gastade om ett band som hette något i stil med Ipswich vs.Tottenham. I zinet läste jag en recension av Bark Psychosis singel ”A Street Scene”, och någon av bröderna Gelin drog paralleller till Verves tidiga singlar – och Verves tidiga singlar stod väldigt högt i kurs i vårt crew. Bara några veckor senare såg jag att Ginza hade singeln för 10 spänn, så det var bara att slå till. Men jag blev, av någon anledning, besviken och sålde skivan till Varubörsen i Kalmar. Åren gick, och jag började så smått återuppta min bekantskap med Talk Talk, jag fick en fantastisk tolva med Disco Inferno av Endless Smile-Mattias – samtidigt som folk runtomkring mig allt oftare talade om Bark Psychosis i en kontext som inbegrep ovan nämnda band. Hade jag missat något här?

Ja, jag hade missat något. En blandskiva från Söderlund, en Hex-fest hos Niklas J – och så förstod jag att Bark Psychosis var the shit. Ni har alla hört om när musikjournalisten Simon Reynolds myntade begreppet postrock i en Bark Psychosis-recension. Well postrock hardly says it all. Codename: Dustsucker är en av mina favoritskivor; en mörk och uppfodrande odyssé i dunkla ljudlandskap, där rökigt blås trängs med xylofoner, öronbedövande gitarrmangel, pukor och psykedelisk jazzambient. Det är en skiva som klarar en jämförelse med Mark Hollis finaste stunder – vi snackar alltså högsta möjliga betyg här. Så: mer Graham Sutton åt folket!

Codename: Mysteriet
Den här historien har en liten twist också.

Får jag berätta?

I julas tankade jag in låtar i min iPod från brorsans dator. Hans playlist var en cocktail av italo, indie och hits av Sandra och Saint Etienne, såväl som The Cure. Och så hade han Codenamne: Dustsucker utan att veta vad det var för något. Det måste vara jag som lagt in den av misstag, tänkte jag och tankade hem den till nanon (goes by Nunon).

Men sen när jag spelar den är det något som inte stämmer. Jag hör låtar med Bark Psychosis som inte alls är med på Codename: Dustsucker. Vissa är det, andra inte. Framförallt fastnar jag för en drum´n´bass-doftande sak som heter ”Lazarus” – hmm d´n´b-remix på Bark Psychosis (eller Boo Radleys!) – inte alls dumt! Det är bra grejor så jag tänker inte mycket mer på det hela. Inte förrän jag till min stora glädje får en Boymerang-skiva av Johan Jacobsson och upptäcker att spår nummer 9 är just – ”Lazarus”!

Så frågan är: hur hamnade ett urbant stycke drum´n´bass i Codename: Dustsucker?

8 Comments:

  • At januari 18, 2006 1:56 em, Anonymous Anonym said…

    10 år har passerat mellan Hex och Codename: Dustsucker, med tanke på att man själv har blivit en gubbjävel på 10 år, så borde väl det gälla Bark Psychosis också? Nej! På något sätt låter dom modernare än någonsin, i positiv bemärkelse. Inte att förväxla med kritikers pissiga inställning om att tex Madonna alltid låter "modern".

    Jag har har precis introducerat Bark Psychosis för en noise frände och jag började fundera på vilken som egentligen är deras bästa platta.....det är nära på omöjligt att internt gradera debuten Hex, singelsamlingen Independency och
    senaste nämnda alster, i någon slags rättvis ordning. Så tyvärr tvingas man köpa alla tre eller ge faan i o köpa någon.

    Ytterligare en twist om B P: När jag äntligen hade fått tag på Codename:Dustsucker, satt mig ner på bussen och laddat bärbara CD-spelaren. Så börjar plötsligt killen bredvid att skälla som en hund! Det visade sig att han hade tourettes syndrom. Cirkeln är sluten och dvärgar talar baklänges.

     
  • At januari 18, 2006 3:22 em, Blogger nissesnok said…

    Jag och Johan Rydström var på Åhléns i Kalmar runt 94/95. (Kan ha varit Björn istället, minns ej...) Där fann vi "Scum" med Bark Psychosis utan omslag för 10 kr. Vi hade ingen aning om vad det var för band (detta var ju innan internet) och lyssnade en hel del på skivan under årens lopp. Vi tyckte det lät som My Bloody Valentine (som vi älskade) fast mer drömskt.

    Några år senare (cirka 1999 eller 2000) så hittade jag skivan med omslag i Göteborg.

     
  • At januari 18, 2006 4:34 em, Blogger Joakim Sandström said…

    Vi borde samla ihop alla våra Bark Psychosis-stories och ge ut i bokform.

     
  • At januari 18, 2006 4:35 em, Blogger Joakim Sandström said…

    "Så tyvärr tvingas man köpa alla tre eller ge faan i o köpa någon"

    sån retorik älskar jag!

     
  • At januari 19, 2006 3:52 em, Anonymous Anonym said…

    Nej, lat bli. Skriv om varfor du aldrig ar pa Festival Bla i Hassleholm istallet(som Rasslebygd fast med/utan The Ark).

     
  • At januari 23, 2006 10:49 fm, Blogger Joakim Sandström said…

    "Skriv om varfor du aldrig ar pa Festival Bla i Hassleholm istallet(som Rasslebygd fast med/utan The Ark)."

    Det där var märkligt. med/utan The Ark? Festival Bla/Blå/Blä har jag aldrig hört talas om. När går den av stapeln? Nu måste jag snart få din identitet bekräftad för övrigt. Är du den jag tror?

     
  • At januari 23, 2006 11:49 fm, Anonymous Anonym said…

    Hehe, 'Festival Blä' var skoj, MEN ah nej, lyckades blanda ihoppa festivalerna, menade Siesta (flukta in http://www.markan.se/default.asp?link=info)och inte Festival Blau (kan ev. oxo ga under namnet Festivaldax). Har aldrig varit pa Rasslebygd men dar har val inte The Ark spelat? (vilket de da har i Hassleholm, atminstone 10 ggr). Hassleholm ar f o electronicans vagga (whastherface Rimheden och Andreas 'Draget' Tilliander kommer darifran).Identiteten avslojas nar du pulat ihop de dar 6-700 orden om 'Balance of Power'. Hej!

     
  • At januari 23, 2006 12:10 em, Blogger Joakim Sandström said…

    Ha! Det kommer, var så säker.

     

Skicka en kommentar

<< Home