Pet Shop Boys: Fundamental

Så här kommer det inte bli till slut, men just nu känns det som om 2006 kommer att handla uteslutande om Pet Shop Boys. Den 27:e mars släpps deras nya album Fundamental. Och peppen är enormt hänsynslöst gigantiskt himlastormande brutalt övermäktigt jävla stor! Man kan fråga sig varför, och jag svarar då så här: ”Miracles” och ”Flamboyant”. Möjligen 2000-talets två bästa singlar, definitivt Pet Shop Boys största ögonblick sedan 1993 års ”Can You Forgive Her?”. Jag är så väldigt glad över just de här två singlarna – kanske de viktigaste Pet Shop Boys någonsin gjort. För till och med jag har i svaga ögonblick tvivlat och trott att det har varit över. Nightlife innehöll musikhistoriens bästa tranceintro i ”For Your Own Good”, "I don´t Know What You Want But I Can´t Give It Anymore", och ett par trevliga bagateller. Release gav oss den underbara ”Home and Dry” och en ganska fin resa längs mittfilen. Men det var ju nästan visor! Just därför kom ”Miracles” och ”Flamboyant” som två konfettibomber av dekadent discogloom och påminde oss alla om varför man aldrig ska sluta tro. Neil och Chris svingade sitt trollspö och –just like that!- så var de bäst i världen igen, just i detta nu, inte bara historiskt sett utifrån meritlistan. Jag hoppar lite orättvist över den lysande Disco 3 här för att göra mitt resonemang klarare.

*2005 har jag lyssnat mer på Pet Shop Boys än någonsin tidigare (inre röst: nåja, 1987-1990 lyssnade du ju faktiskt inte på någon annan musik, whatsoever). Det som knäcker mig mest är kanske tidlösheten över deras minimalistiska syntpop. Visst att Please var ett väldigt fräscht album när det släpptes nu för 20 år sedan, men att det fortfarande låter så modernt, så urbant och egensinnigt drömskt – hade de ens själva räknat med det?

*2005 släppte Pet Shop Boys också ett mycket välavvägt soundtrack till Sergei Eisensteins Pansarkryssaren Potemkin. Eisenstein hade ju tydligen uttryckt en önskan om att det skulle skrivas ny musik till hans revolutionära/revolutionerande mästerverk varje decennium – en tanke som givetvis känns väldigt mycket Pet Shop Boys.

*Back To Mine!!

*2005 har varit ett bra år för popduos (är inte det uttalandet årets klyscha så säg!), 2005 har sett gamla Yo La Tengo-fans gråtandes till ”King´s Cross” och Chris Lowe utbrista att coverbandet West End Girls var ”väldigt Strawberry Switchblade”. 2005 var, vid närmare eftertanke, ett Pet Shop Boys-år, det med.

Hur bra blir då Fundamental? Siten http://www.popjustice.co.uk använder sig av en skala där Pet Shop Boys svagaste verk är lika bra som övriga artisters toppar (givetvis en helt rimlig bedömningsskala) och kommer fram till detta: "OMG etc it's the best Pet Shop Boys album since Very!" Trevor Horn har producerat och låtlistan ser ut så här:

1. God Willing
2. Minimal
3. The Sodom and Gomorrah Show
4. I'm With Stupid
5. Psychological
6. I Made My Excuses and Left
7. Integral
8. Numb
9. Luna Park
10. Casanova In Hell
11. Twentieth Century
12. Indefinite Leave To Remain

Den 27:e mars 2006 var det. Tills dess ska jag studera låtlistan och drömma upp ljudbilder, precis som när man bläddrade i Smash Hits på pojkrummet och fantiserade över hur titlar som "To Speak Is a Sin" och "Jealousy" kunde låta som färdiga verk.