Will you take me to the movies?

Jag mådde länge dåligt över att jag knappt hade skrivit något om film på slowdivejocke, men det avhjälptes i och med mitt kulturbloggande från Stockholms filmfestival i november. Jag tycker att jag skrev min beskärda del filmkritik då, därför har jag bara kommenterat min förstaplacering.

Det är alltid jobbigt det här med att göra en årslista över de bästa filmerna; ska man bara ta med filmer som har fått svensk biopremiär? Vad händer då med filmer som har visats på festivaler, men inte fått officiell premiär? Slowdivejocke är trött på regler, slowdivejocke bestämmer själv. Så slowdivejocke blandar. Och kommer upp med följande lista. Årets bästa filmer:

1. De Battre Mon Coeur s´est Arrêté (Mitt hjärtas förlorade slag)
Jaqcues Audiard

Det här var nog den mest intensiva filmupplevelsen jag har varit med om sedan jag såg Mean Streets första gången. Så här skrev jag på slowdivejocke i november:

"Jaques Audiards Mitt hjärtas förlorade slag är en remake av den amerikanska 70-talsfilmen Fingers, med Harvey Keitel i huvudrollen. Tom jobbar med skumma fastighetsaffärer, där hot och våld är en del av vardagen. Samtidigt drömmer han om att bli professionell pianist. I huvudrollen ser vi Romain Duris göra ett av de starkaste rollporträtt jag sett på flera år. Han spelar oerhört nervigt, och blottlägger Toms desperation och återhållna aggressivitet, men även de ömma sidorna på ett sätt som är fullständigt trovärdigt. Jag är helt uppslukad av uppvisningen; varje scen han är med i (och han är med i nästan samtliga scener) är till bristningen laddad med hot om våld, kärlek, nervositet och storslagna drömmar. Det är en remarkabel karaktärsstudie, som utvecklas från att skildra en rätt osympatisk typ i skinnpaj som lägger ut råttor för att skrämma bort fattiga hyresgäster, till att få oss att se den kärlekstörstande konstnärssjälen. Sällan har ett filmöde engagerat mig mer. Man är delaktig i filmens skeende på ett nästan fysiskt sätt. Duris är också en väldigt fysisk skådespelare som här jobbar mycket med kroppen som uttrycksmedel. Kanske låter det som jag beskrivit ovan som en lättköpt transformation, men det är med små medel och ett absolut trovärdigt händelseförlopp regissör och skådespelare får med publiken på noterna (hehe). Även birollerna är minutiöst avlyssnade, inte minst Niels Arestrup som Toms ärrade far. Mitt hjärtas förlorade slag är en rakt igenom lysande film."

Ja, visst är det så. Ett odiskutabelt mästerverk, och årets bästa film. Trots att den går upp på biograferna först nästa år.

2. The Assassination Of Richard Nixon (Attentatet mot Richard Nixon)
Niels Mueller

3. Caché (Dolt hot)
Michael Haneke

4. A History Of Violence
David Cronenberg

5. Dead Man´s Shoes
Shane Meadows

6. Pusher II
Nicholas Winding-Refn

7. A Bittersweet Life
Ji-woon Kim

8. Sideways
Alexander Payne

9. Sympathy For Lady Vengeance
Chan-wook Park

10. Sin City
Frank Miller/Robert Rodriguez

11. Batman Begins
Christopher Nolan

12. Hotel Rwanda
Terry George

13. Lonesome Jim
Steve Buscemi

14. Closer
Mike Nichols

15. Bröder
Susanne Bier

16. Enron: The Smartest Guys In the Room
Alex Gibney

17. Kiss Kiss, Bang Bang
Shane Black

18. Grizzly Man
Werner Herzog


Med detta önskar jag er en god jul och ett goth nytt år. Glöm inte bort att Laibachs version av "Across the Universe" är världens bästa jullåt.