slowdivejocke

torsdag, mars 30, 2006

Red House Painters


Vi får aldrig glömma bort Red House Painters. Det kanske finns de som har låst in Mark Kozelek i det där skåpet där det står ”singer/songwriters – not to be opened ever again”. Då har man gjort ett stort misstag. För mig har han egentligen aldrig tappat i relevans (eller jo, lite kanske); jag var förmodligen den enda i världen som älskade hans skiva med AC/DC-covers. Det var en historisk artistisk triumf – jag har hört originalversionen av ”What´s Next To the Moon”, och håller det för ett mirakel att någon lyckats utvinna något så vackert av något så…obegripligt. Vad såg Kozelek för kvaliteter i den låten, liksom?

Men det är givetvis Red House Painters som är the real deal. Jag köpte Down Colorful Hill för en billig penning från Ginza 1993, och från första gången jag hörde ”Japanese to English” var jag ett stort fan. Hur många blandband spelade jag in åt olika människor åren 94-99? Kanske 200. Hur många av dem innehöll inte något av Red House Painters? 5-6 stycken kanske. Det är mycket möjligt att jag i vissa kretsar fortfarande går under namnet Red House Painters-killen. Hultsfredgiget 1997? Don´t get me started. Till och med Kozeleks allra sömnigaste solospelningar har försatt mig i trans. Ja, rösten. Ni vet ju allt det där.

Och även om han hela tiden har funnits där i bakgrunden, så blev jag själv förvånad tidigare i veckan när mitt inre skrek efter den lena stämman och alla de fantastiska låtarna. Sedan i måndags är jag fast igen. Red House Painters är nästan det enda jag har lyssnat på nu i veckan. Jag har haft lite ont i en tand, jag har varit lite trött, lite förbannad på den eviga vintern. Smågnissel, sömnproblem – men nu finns där återigen en ”Katy Song”, en ”Mistress”, en ”Medicine Bottle”, för att lindra allt det där. Och nu är snart denna vecka av måndagar över. I owe it all to Mark.

Glöm inte bort Red House Painters. Sätt ihop en spellista med nämnda låtar plus “Strawberry Hill”, “Michael”, “Down Colorful Hill”, “Grace Cathedral Park”, “Bubble”, “Uncle Joe”, “I Am A Rock”, “Drop”, “Summer Dress”, “Have You Forgotten?”, “All Mixed Up”, “Dragonflies”, “Shock Me” och “Shadows” så kommer allt ordna sig till slut.

13 Comments:

  • At mars 30, 2006 11:50 fm, Anonymous Anonym said…

    All mixed up. Jag låter den gå på repeat resten av dagen. Hurra!

     
  • At mars 30, 2006 2:12 em, Anonymous Anonym said…

    Nästan lite otäckt att du skriver om Red House Painters just nu. Jag stod och fingrade på skivorna igår, och undrade om jag skulle våga lyssna på dem utan att bli besviken och irriterad.

     
  • At mars 30, 2006 10:33 em, Blogger Björn said…

    Jag tyckte också om ACDC skivan men jag tycker den finaste Mark Kozelek stunden är när han sjunger John Denvers I'm Sorry (tror jag den heter) som sista låt på den hyllningsskiva han satte ihop. Det är nog en av världens sorgligaste sånger. På ett bra sätt.

     
  • At mars 30, 2006 11:26 em, Blogger FIFTH STATION said…

    Jag fick ett blandband av dig, nånstans mellan 94-99. Och jag svär, det finns inga RHP-låtar på det - varken på A- eller B-sidan. Alltså är jag en av de 5 eller 6, och nu jag vet inte om jag ska vara arg eller glad.

    En annan sak. Vi lärde känna varandra på grund av inräkningen till "Medicine Bottle". Ibland krävs det bara två trumpinnar. Vackert.

     
  • At mars 31, 2006 10:10 fm, Blogger Joakim Sandström said…

    Oh, Mr. Koda. Det är så man blir tårögd. En Cranes-tröja, två trumpinnar...och en vänskap för resten av livet. Kom ikväll på italomadness!

    Björn: "I´m sorry" är sjukt fin. Hela den hyllningsplattan är otroligt bra, inte minst Innocence Mission-spåret.

     
  • At mars 31, 2006 1:14 em, Anonymous Anonym said…

    Jag har haft Uncle Joe spelandes i huvudet hela dagen. Skönt!

     
  • At mars 31, 2006 1:44 em, Blogger Joakim Sandström said…

    Den är inte ens kul om man säger. Lillbrorsan spelade ju in ett helt band med bara den låten en gång i tiden, för att klara av att åka till lumpen varje söndag. The boy did right.

     
  • At mars 31, 2006 1:51 em, Blogger Joakim Sandström said…

    "I´m looking at the ceiling with an awful feeling of loss and loneliness"

    Finner man inte tröst i de orden kan man lika gärna fortsätta vara deppig.

     
  • At mars 31, 2006 3:40 em, Blogger Tatti said…

    Hultsfredskonsterten var grym.

    Gillar också AC/DC skivan/skivorna, att det bara var låtar skrivna av Bon Scott visade också att den gode Mark inte var helt ute och cyklade.

     
  • At mars 31, 2006 7:56 em, Anonymous Anonym said…

    Jocke! Tack för sms:et med erbjudande om gästlisteplats! Jag kunde inte svara eftersom min mobil från 90-talet håller på att döden dö och därför bara vill ibland.

     
  • At april 01, 2006 3:27 fm, Anonymous Anonym said…

    Kapitulationsmejl til övers på sugboken. Grattis!
    /EG4

     
  • At april 01, 2006 1:00 em, Blogger Niklas said…

    Härligt att se Kozelek få lite kärlek. Har precis börjat våga lyssna på RHP igen efter att ha hållit mig borta en längre tid.

     
  • At april 03, 2006 12:26 em, Blogger Joakim Sandström said…

    Vi inledde med "I´m with stupid" och avslutade med "Stay on these roads". Koncentrerad briljans.

     

Skicka en kommentar

<< Home