Max Richter: The Blue Notebooks
Ibland blir jag smått utmattad när blickar ut över min skivsamling och finner skivor med gamla reliker som Tim Hardin och liknande. Jag kan komma på mig själv med att önska att någon vänlig själ kommer och köper upp alla mina överflödiga skivor. Dels skulle det avhjälpa den skriande platsbristen i lägenheten, men samlingen skulle också bli vässad och trimmad. För jag har kommit på att det inte är många skivor jag återkommer till. På senare år, post-Eno, orkar jag nästan bara lyssna på tyst pianoklink och flytande ambienta atmosfärer. Visst, stick åt mig några Heineken och det blir italienskt diskodunk och postpunk för hela slanten, men i min vardag finns det bara tre namn som vevas om och om igen: Brian Eno, Arvo Pärt och Max Richter. Max Richter. Känner ni till honom? Tysklandsfödd kompositör med sin bas i England. Han har mig veterligen släppt två skivor i eget namn; ”Memoryhouse” och ”The Blue Notebooks”. Den första fightas jag fortfarande om på ebay, ”The Blue Notebooks” har jag lyssnat på varje dag sen jag fick den av en kompis tidigt i år. Det är en av de bästa skivor jag hört. Alla skivor borde inledas på samma sätt; tyst pianoklink, ett lågt smatter från en skrivmaskin och Tilda Swintons röst, som läser en berättelse av Franz Kafka. Jag associerar fritt iväg till Interzone, och David Cronenbergs filmatisering av William S. Burroughs ”Naked Lunch”. Om man tänker bort allt kött och äckel så tycker jag ”The Blue Notebooks” är som en resa in i Cronenbergs Interzone. Man behöver inte injicera insektsgift för att tas med in i Richters värld. Swintons viskande, de försiktiga pianoslingorna och stråkarna skapar en helhet som egentligen inte behöver någon film, men jag kan inte komma på någon annan skiva som fyller ett rum med så mycket filmisk atmosfär. Det tog kanske 4-5 genomlyssningar innan jag förstod att kråkorna som kraxar i slutet av ett spår inte var verkliga kråkor utanför fönstret. ”The Blue Notebooks” är en drömskiva. Den gör mig än mer övertygad att fortsätta med min musikaliska eskapism.
17 Comments:
At april 22, 2005 10:50 fm, Anonym said…
Det är en lysande skiva. Har för mig att han som många andra har nogåt på gång med Vasht Bunyan.
Skulle rekomendera Swod`s "Gehen" och Yuichiro Fujumoto`s nya./Tatti.
At april 22, 2005 10:52 fm, Anonym said…
Ursäkta stavningen, nyss vaknat.
At april 22, 2005 11:55 fm, Anonym said…
Kråkan - hypnosmusikens älsklingsfågel! Lyssnar just på Differnet där en hel kör med kråkor avslutar "microphonie".
At april 22, 2005 12:24 em, Anonym said…
kan inte du lägga ut den där musiken på soulseek? jag vill så gärna lyssna på den
din anonyme vän
At april 22, 2005 12:29 em, Anonym said…
fågelsång och skrivmaskinsknatter i all ära, men ingenting går upp mot lite hederligt Asta Kask.
/Fredrik
At april 22, 2005 12:35 em, Joakim Sandström said…
Kan tänka mig att du kommer stänka igång en och annan Attentat-sjua hos Simkungen i helgen, Kulle.
At april 22, 2005 1:45 em, Anonym said…
Nu när våren är på väg är det Björn Olssons hyllningar till västkusten och skaldjur som gäller
At april 22, 2005 3:14 em, Anonym said…
Inte att förglömma Enos gamla vapendragare Harold Budd och hans senaste skiva Avalon sutra.
At april 22, 2005 4:42 em, Joakim Sandström said…
Budds senaste håller jag som årets hittills bästa skiva.
At april 26, 2005 2:27 em, Joakim Sandström said…
HA! Nu vann jag den första Richter på ebay!
At april 28, 2005 5:30 em, Anonym said…
Är det inte dags att recensera en gammal Henzel & Thors-dänga?
At maj 06, 2005 10:26 em, Anonym said…
din jävla Trans-x hatare ,suck a fuck
At maj 06, 2005 10:27 em, Anonym said…
Man tar ju in om man säger
At maj 07, 2005 9:28 em, Joakim Sandström said…
Lasse Gylf: nu finns det fyra Lasse; Holm, Blek, Evenäs och Gylf! Kan inte du skriva den definitiva Henzel och Thors-artikeln?
At maj 07, 2005 9:29 em, Joakim Sandström said…
Gnu, din djävla Scotch-hatare, vill ta in med dig på pfno i sommar!!! Trodde Buddha Hat hatade att ta in. Ice-head psycho å de...
At maj 12, 2005 1:59 em, Joakim Sandström said…
"the Hat got to be got"
At maj 28, 2005 2:36 fm, Anonym said…
17 comments, a measure of life...
/lè pouf celebrè
Skicka en kommentar
<< Home