2006

Digfi frågade ut mig om året för ett tag sedan. Jag kompletterar här med lite annat för att sammanfatta 2006.

Årets album:
Junior Boys: So This Is Goodbye
Det har aldrig varit lättare att utse årets album än just i år. När man inte trodde att det gick att ta popmusiken längre än på Last Exit, så slog Kanadaduon till med So This Is Goodbye. Ett vemodigt mästerverk om avsked och saknad.

Jag kan egentligen inte rangordna skivorna därunder. Men jag räknar upp de 14 jag har lyssnat mest på, i tur och ordning. Skivor som jag har uppskattat väldigt mycket.

Pet Shop Boys: Fundamental
Många störde sig på att skivan till hälften bestod av vuxenballader, en kritik som jag överhuvudtaget inte tänker instämma i. Tvärtom, jag ser inget annat än en gyllene framtid för Tennant/Lowe som Burt Bacharach. ”I Made My Excuses and Left”, ”Casanova in Hell”, ”Indifferent Leave To Remain”… Herregud, finns det låtskrivare som kan tävla mot så vackra skapelser? Ja, kanske Diane Warren. Hon skrev ju ”Numb”. Fundamental var inget mästerverk i klass med Bilingual, men jag har spelat den 300 gånger, och jag njuter av den än. Så visst fan är det en bra platta.

Radio Dept: Pet Grief
”It´s Personal” och ”The Worst Taste In Music” är det mest fulländade från Radio Dept hittills.

The Knife: Silent Shout
Om ni saknar anledning att älska The Knife ska ni få en här av mig: De förde in Throbbing Gristle och Sun Electric i folkhemmet.

Strip Music: Hollywood and Wolfman
Åh, vad jag älskade Yvonne. Konserten på Rasslebygd 1994 är ett av de där stora konsertögonblicken, som man bara kan uppleva som tonåring. Att Henrik de la Cour skulle vara så relevant 2006 hade jag kanske inte räknat med. Men han knöt näven och spelade in sitt livs platta, med refränger som klår Bad Cash Quartet på fingrarna och en produktion som får Lanois och Vangelis att önska att de hade tagit i lite mer. Ett oerhört modigt och viktigt band.

Jóhann Jóhannson: IBM 1401, A User´s Manual

Max Richter: Songs From Before

Are You Scared To Get Happy?

Biosphere: Dropsonde

Pan American: For Waiting, For Chasing

Erasure: Union Street

Rome: Nera

Sonores: Elefanten

Most Valuable Players: You In Honey

Scritti Politti: White Bread, Black Beer


Skivor som jag inte har hört, men som jag vet att jag kommer att älska:
1. Jarvis soloplatta
2. Nikolas Makelberge: Dying In Africa


Låtar:
Pet Shop Boys: Fugitive
Radio Dept: Worst Taste In Music
Junior Boys: FM
Mobius Band: The Loving Sounds of Static (Junior Boys RMX)
Diddy & Felix da Housecat: Jack U vs I´ll House You
Strip Music: Hollywood and Wolfman (Mörkret över Tranås)
Jóhann Jóhannson: The Sun´s Gone Dim and the Sky´s Turned Black
Differnet: Pattern of Parklands
Sonores: Know Your Heart
Gentle Touch: Smedby
The Knife: Silent Shout
Rome: Reversion
Pan American: Amulls
Sarto: Min mun är ett hus
Biosphere: Birds Fly By Flapping Their Wings
Most Valuable Players: Marco Polo
Marsen Jules: œillet in Delta

Remix:
Rhythm & Sound: Dem Never Know (Sleeparchive Remix)

Årets sämsta låt:
Hot Chip: Over and Over
Var det verkligen Stereo MC:s vi behövde år 2006?

Konserter:
1. Dött lopp mellan Pet Shop Boys på Cirkus och Absolute Body Control på Münchenbryggeriet.
2. Junior Boys på Debban
3. Nitzer Ebb på Tinitus
4. Pan Sonic & Alter Ego på Nalen
5. Gentle Touch på Trägårn

Förlust:
Grant McLennan. En sorg på betydligt närmare håll överskuggade McLennans död, men jag blir verkligen ledsen när jag tänker på vilken extraordinär begåvning musikvärlden gick miste om i år. Fortfarande så ung. Varför skulle han behöva dö? The Go-Betweens är för evigt ett av världshistoriens tio bästa band. Forster/McLennan är däruppe med Tennant/Lowe och Goffin/King. Jag hade förmånen att se The Go-Betweens live två gånger; 1997 och 2003. Helt fantastiskt. En uppvisning i värdighet och popmagi. Jag ska skåla för Grant ikväll. Han är djupt, djupt saknad.

Läsning:
Inte så mycket från i år, men… Jag började läsa Strindberg i år, och blev väldigt förtjust i bland annat ”Röda rummet” och ”Ensam”. Varför har ingen berättat om honom för mig? Annars var nya Pelecanos (”The Night Gardener”) lika bra som allt annat han skriver, med en liten twist på slutet. Bret Easton Ellis ”Lunar Park” var också en njutning för mig som älskar metalekar och Stephen King. Siri Hustvedts ”What I Loved” var plågsamt vacker. Nya PSB-boken och Factoryboken bjöd kanske inte så mycket läsning, men något snyggare har jag aldrig sett.

Film:
Them
Första gången sedan Cronenbergs The Brood en film verkligen skrämde mig. Otroligt stramt regisserat.

Film jag vet att jag kommer att älska:
Marie Antoinette

Film jag vet att jag kommer att hata:
Borat. MTV-humor är inte min humor.

TV:
The Wire, 24 och Solens mat

Årets cliffhanger:
24, säsong 5. My gawd! Pure genius. Jag har haft flera drömmar om hur säsong 6 ska inledas.

Årets citat:
”I went home and concentrated on being depressed”
Vini Reilly i Shadowplayers

Gapskratt:
Steve Coogan i livmodern. (Tristram Shandy)

Vredesutbrott:
Zidane

Politiker:
Maria Wetterstrand. Klok och ärlig. Hon är jävligt bra.

Klubbkväll:
Carl Craig på Grodan

Retro:
The Cure: The Top
Cluster: Sowiesoso

Återupptäckt:
Dirk Ivens! Vilket geni.

Årets bästa beslut:
Togs som vanligt av min bättre hälft. Vi skaffade katt. Inte bara en, utan två! Jodå, Issey har fått sällskap av lille Aphex. Han låg dumpad i en resväska i Hagaparken tillsammans med sina sex syskon. Nån som inte vill hamna i min väg hade lämnat dem där innan de hittades och lämnades in till Stockholms katthem.

Annars då:
Nytt jobb! Våga byta jobb!
Tre starka nummer av Ondskan
Intuition Told Me (jag behöver bara sälja 500 ex till, sen har jag råd med nummer 2…)

2007:
Intuition Told Me, part 2. Jodå, den kommer. Oavsett om jag har råd eller inte.
The Unsexables (håll utkik på myspace).
Förmögenhet!
Jag ska inte slösa bort en sekund…
Jag ska bygga ett krautbibliotek som gör Julian Cope grön av avund.

Gott nytt år!